Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamnat honom och låtit honom kyssa sin axel.
Generalen mindes både det och vad han hade svarat
tsaren: »Min enda önskan är att offra mitt liv i min
härskares och mitt fosterlands tjänst.»
Och minnet av den underdåniga hänförelse han känt
vid betygandet av sin offervilliga hängivenhet för sin
härskare jagade bort den tanke som för ett ögonblick
oroat honom. Han undertecknade de återstående
papperen och ringde:
— Är teet serverat? frågade han.
— Det serveras strax, ers excellens.
— Det är bra, du kan gå.
Generalen drog en djup suck, gned med handen på
det ställe där hjärtat satt och gick med tunga steg ut
i en stor, tom sal och över salens nybonade
parkettgolv in i en salong, varifrån det hördes röster.
Generalskan hade främmande: guvernören med fru,
en gammal furstinna, stor patriot, och en gardesofficer,
generalens sista ogifta dotters fästman.
Generalskan, en mager dam med kyligt ansikte och
tunna läppar, satt framför det låga, dukade tebordet
med silvertekanna på en spritlampa och uttryckte i
tillgjort sorgsen ton sina farhågor beträffande mannens
hälsa för en fet, ungdomlig dam, guvernörens fru.
— Varenda dag kommer det nya rapporter om
sammansvärjningar och alla möjliga rysligheter... Och
allt läggs på Basil — allt måste han avgöra.
— Ack, tala inte om det! sade furstinnan. Je deviens
feroce quand je pense à cette maudite engeance.
— Ja, är det inte förskräckligt! Vill ni tro mig, han
arbetar tolv timmar om dygnet, och med hans svaga
hjärta. Jag är ordentligt rädd...
Hon avbröt sig, ty mannen trädde in.
— Ja, ni måste äntligen höra honom. Barbini är en
underbar tenor, sade hon till guvernörskan med ett
älskvärt småleende och i så naturlig ton som om de
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
