- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
242

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - II - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med stel, vanvettig blick. Doktorn gav henne en
morfin-insprutning och hon somnade.

Det var en sömn utan drömmar, men uppvaknandet
blev än ohyggligare. Det allra ohyggligaste var att
människorna kunde vara så grymma — inte blott de där
förskräckliga, slätrakade generalerna utan också
gendarmerna, alla, alla: städerskan, som med lugn uppsyn
kom in för att städa rummet, och rumsgrannarna, som
pratade och skrattade som om ingenting hade hänt.

III.

I två månader nu hade Svetlogub suttit i
ensamhetscell, och mycket hade han genomlevat under denna tid.

Ända från barndomen hade Svetlogub haft
förnimmelsen av det oberättigade i sin privilegierade ställning
som rikemansbarn, ehuru han försökt att undertrycka
känslan därav. Ofta då han råkade få se folkets nöd,
ibland blott och bart då han själv hade det särskilt
trevligt och glatt, slog honom samvetet vid tanken på
alla dessa människor — folkets barn a,v alla åldrar —
som aldrig i hela sitt liv fingo njuta några av de
förmåner han åtnjöt utan att ens värdera dem, endast
fingo släpa och slita. För att bli samvetsaggen kvitt
grundade han efter slutad universitetskurs en
mönsterskola, en kooperativ handelsbod och ett ålderdomshem
på sin egendom. Men besynnerligt nog, under sysslandet
med dessa ting kände han sig än skamsnare än när han
superade med sina kamrater eller skaffade sig en dyrbar
ridhäst. Han kände att allt detta var ändå inte »det»
eller värre än »inte det»: där var något dåligt, moraliskt
orent.

I en dylik stämning av besvikenhet med avseende på
sin filantropiska verksamhet kom han en gång till Kiev
och träffade där en av sina bästa vänner från universi-

242

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free