Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tetet. Tre år efter detta sammanträffande blev samme
kamrat skjuten i Kievs fästning.
Kamraten, en sällsport begåvad man med glödande
temperament, förmådde honom att gå in i ett sällskap,
vars mål var att upplysa folket, väcka det till
medvetande om sina rättigheter och bilda celler, som skulle
sträva för frigörelsen från jordägarnas och styrelsens
makt. Samtalen med denne man och hans vänner bragte
Svetlogub till klart medvetande om allt vad han hittills
dunkelt känt. Han förstod nu att han måste handla.
Utan att avbryta förbindelserna med de nya vännerna
återvände han till landet och började där en alldeles
ny verksamhet. Han blev själv skollärare, ordnade
kurser för vuxna, läste böcker och broschyrer för dem,
klargjorde för bönderna deras ställning. Dessutom gav
han ut illegala böcker och broschyrer för folket och
offrade allt vad han kunde offra utan att utblotta
modern på bildandet av likadana härdar i andra byar.
Redan vid första stegen på denna nya bana mötte
Svetlogub två oväntade hinder: det ena var att flertalet
av folket icke blott var likgiltigt för hans förkunnelse,
utan såg på honom nästan med förakt. (Endast
undantagsmänniskor och en del personer av tvivelaktig moral
förstodo honom och sympatiserade med honom.) Det
andra hindret kom från överhetens sida. Hans skola
blev förbjuden, husundersökningar företogos hos honom
själv och honom närstående personer och böcker och
papper togos i beslag.
Svetlogub fäste sig föga vid det första hindret —
folkets likgiltighet, därtill var han alltför djupt
upprörd över det andra hindret, myndigheternas
meningslösa och förolämpande trakasserier. Samma erfarenhet
gjorde hans kamrater i sin verksamhet på andra orter,
och förbittringen mot överheten gick därhän att
majoriteten inom kretsen beslöt att tillgripa våld i kampen.
Kretsens ledare var en viss Mezjenetskij, allmänt
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
