- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
250

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta och varför? Och sedan? Vad är till när jag inte
är till? Det är inte möjligt», sade han sig.

Uppsyningsmannen trädde in. Svetlogub hörde ej att
han kom.

— Vem är det? Vad vill ni? sade han utan att
igenkänna uppsyningsmannen. Ack, det är ju ni. När blir
det? frågade han.

— Jag vet inte, svarade uppsyningsmannen, och efter
att ha stått tyst några sekunder sade han plötsligt i
mjuk, inställsam ton: Vår präst här skulle önska...
bere ... skulle önska träffa er ...

— Det behövs inte, det behövs inte, jag behöver
ingenting. Gå er väg! skrek Svetlogub.

— Önskar ni inte skriva till någon? Det är tillåtet,
sade uppsyningsmannen.

—■ Ja ja, låt mig få papper och penna. Jag vill
skriva.

Uppsyningsmannen gick.

»I morgon bittida alltså», tänkte Svetlogub. »De gör
alltid på det sättet. I morgon bitti finns jag inte till...
Nej, det är inte möjligt, det är en dröm.»

Men vaktkonstapeln kom, den verklige, välbekante
konstapeln, och hade med sig två pennor, ett bläckhorn,
ett paket postpapper och blåa kuvert och drog fram
stolen till bordet. Allt detta var verklighet och ingen
dröm.

»Inte tänka, inte tänka. Ja ja, jag skall skriva till
mamma», tänkte Svetlogub, satte sig och började genast
skriva.

»Kära älskade», skrev han och brast i gråt. »Förlåt
mig, förlåt mig för all sorg jag har gjort dig. Det må
ha varit en förvillelse eller inte, men jag kunde inte1
handla annorlunda. Jag ber bara om ett: förlåt mig.»
»Det har jag ju redan skrivit», tänkte han. »Nå ja, det
gör detsamma, nu kan jag inte skriva om.» »Sörj inte
över mig», skrev han vidare. »Litet förr eller litet
senare ... är inte det likgiltigt? Jag är inte rädd och

250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free