Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ynglingen som hade smålett så strålande ljust, då han
gick till döden.
Då han fick veta att en kamrat, en trosfrände till den
unge mannen satt i samma fängelse som han, blev
raskoljniken glad och utverkade av vaktknekten ett
sammanträffande med Svetlogubs vän.
1 trots av den stränga fängelsedisciplinen hade
Me-zjenetskij alltjämt förbindelser med medlemmarna av
sitt parti, och var dag väntade han underrättelser om
förberedelserna till det attentat mot det kejserliga tåget
som han hade planlagt. Nu hade han erinrat sig en
del uteglömda detaljer och funderade över utvägar att
meddela dem åt sina partivänner. Då vaktknekten kom
in i hans cell och viskande meddelade honom att en
arrestant önskade träffa honom, blev han helt förtjust
vid tanken att han nu skulle få en möjlighet att komma
i förbindelse med sitt parti.
— Vem är han? frågade han.
— En bonde.
— Vad vill han?
— Han vill tala om tron.
Mesjenetskij smålog.
— Nå, skicka hit honom då, sade han. De,
raskolj-nikerna, hatar också regeringen. Han kanske duger,
tänkte han.
Vaktknekten gick, och efter några minuter öppnade
han dörren och släppte in en mager liten gubbe med
tjockt hår, tunt, gråsprängt bockskägg och snälla, trötta
blåa ögon.
— Vad önskar ni? sade Mezjenetskij.
Gubben gav honom en hastig blick och räckte fram
en energisk, mager liten hand.
— Vad vill ni? upprepade Mezjenetskij.
— Jag har ett ord att säga dig.
— Ett ord om vad?
— Om tron.
— Om vilken tro?
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
