Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det sägs att du är av samma tro som den där
ynglingen antikrists tjänare strypte med rep i Odessa.
— Vilken yngling?
— De strypte honom i Odessa i höstas.
— Menar du Svetlogub?
— Just han. Var han en vän till dig?
Vid var fråga såg gubben Mezjenetskij forskande rätt
i ansiktet med sina snälla ögon, men sänkte dem sedan
genast.
— Ja, han stod mig nära.
— Och hade samma tro som du?
— Ja, antagligen, sade Mezjenetskij med ett leende.
— Det är just om detta jag har ett ord att säga dig.
— Men vad är det egentligen ni vill?
— Lära känna er tro.
— Vår tro ... Nå, sätt er då, sade Mezjenetskij med
en axelryckning. Vår tro är denna. Vi tror att det finns
människor som har tagit makten och förtrycker och
bedrar folket och att man utan tanke på sig själv
måste kämpa mot de där människorna för att befria
folket som de exploaterar — sade han av gammal vana
— pinar, rättade han sig. Och dem måste man nu
krossa. De är förgörare, och dem måste man förgöra
ända tills de besinnar sig.
Den gamle raskoljniken suckade och lyfte ej ögonen.
— Störta den despotiska styrelsen, kosta oss vad det
vill, och införa en fri, av folket väld — däri består
vår tro.
Den gamle suckade tungt, reste sig, jämkade på
fångrocken, sjönk på knä för Mezjenetskij och slog
pannan mot de smutsiga golvplankorna.
— Vad nu då?
— Bedrag mig inte, yppa vad som är er tro! sade
gubben utan att resa sig och utan att lyfta huvudet.
— Jag har ju sagt er vår tro. Stig upp, annars talar
jag inte.
Gubben reste sig.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
