Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULBERÄTTELSE
Klockan var ej mycket öfver två då Adolf
Kleinert långsamt gick uppför parkgatan, men redan
började det skymma. Det hade blifvit kallare och
regnet hade upphört, men han tyckte mörkret i
stället liksom duggade ned, ett på afstånd blåaktigt
mörker, mot hvilket auerljusens ännu ej uppdragna
lågor lyste likt hvita prickar. Han hade fått femtio
kronor uppe på tidningsbyrån, det blef icke ens tal
om manuskriptlämningen, ekonomichefen bara log
och pratade om författare, hvilka han visste
Kleinert kände. Utan tvifvel skulle han lika lätt ha fått
hundra, och det hade också varit hans mening att
begära, men i afgörandets stund svek som alltid hans
kurage och han prutade ned fordringarna till hälften,
finkänslig och rädd för ett nej. Så hade han varit
inne på några ställen och köpt småsaker åt flickan:
en liten taklampa till dockskåpet, en servis, ett
järnvägståg, en låda byggnadsklossar. Han och hustrun
hade för länge sedan lagt bort presenter sins emellan,
men ändå hade han köpt en japansk, lackerad
handskask åt Viktoria, det var ju en billig sak. Så
hade han fyllt den med chokladpraliner då han
köpte julgranskonfekt och kulörta ljus. Och trots
allt detta hade han ändå ej gjort af med stort
mer än tio kronor.
Han funderade på några verser till barnets
jul-gåfvor, men sökte på samma gång värja sig för
u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
