Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULBEBÅTTEL8E
att komma in i en bedräglig feststämning. Han
visste det skulle vara farligt och falskt att låta
julaftonen tala till sig om frid och glädje, söfva honom
i matro och mjöddästhet, göra honom till barn
på nytt och uppväcka alla slumrande minnen från
den tid hans egna ögon speglade tregrensljus och
förgyllda tallkottar. Och han behöfde endast se
in i det fallande mörkret för att komma i en nykter
stämning, som visserligen vemodig dock ej var
sentimental, utan eggade till den nödvändiga fortsatta
trappklättringen. Han hade icke ätit något och
kände sig trött, och detta gladde honom, ty då
skulle den innerst boende sangviniska naturen ej
orka flaxa för fritt.
Han såg huset där han bodde resa sig stort och
högt i skymningen. De flesta fönstema voro redan
upplysta, i ett par våningar profvade man
julgrans-tändningen, han såg de små lågorna glindra och
bryta sig mot tennstjärnor och lampettprismor. Han
anlade en nöjd min och gick upp.
Det luktade jul i trapporna, öfvervägande var
det väl granlukt, och så luktar det ju också på
begrafningar, men äfven matoset, som från
half-öppna köksdörrar trängde ut i nedbarrade
förstugor, hade en speciell julodör af skinka och
smörtårta. Och ifriga barnröster och klingande skratt
hördes Öfverallt och blandades med slamret af
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
