Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFALLEN
renade brännvinet ställdes endast fram en liten karaff.
Han knackade.
Vaktmästaren, som kom, var en gammal bekant,
hvilken emellertid ej med en min förrådde att han
kände igen kunden. Tvärt om såg han tyst och
buttert väntande som på en främling. Det stämde
ned humöret och i den godmodige slarfvens bröst
stack det till som af en nål, hårdt så det kom tårar
i ögonen. Verkade han så förfallen att kyparna
låtsades ej minnas honom och hans forna rundliga
dusörer, kanske trodde de att han icke ens kunde
betala sin mat? Han såg upp och sökte le sitt gamla
leende under det han gaf ordern.
Knifvar, gafflar och porslin slamrade ute i
serve-ringsrummet. Där kom redan hans beställning, glas
och assietter dukades upp och färskt bröd lades i
korgen. Varm, oskalad potatis, inlagd sill också
— jaså, kostade det lika mycket med eller utan,
nå! Fläsket skulle väl dröjas med en stund?
— Jo, jo, ja.
Han vecklade upp sin servett, gjorde en
kumminostsmörgås, tuggade fort och tog så supen i ett
långt, vant drag. Sillen var god, utmärkt. Halfvan
smakade förträffligt och han kände sig på nytt varm
och förnöjd under det han skalade en potatis och
med ett öga sökte läsa en morgontidning, som han
ställt upp mot blomkrukan. Hvad fan brydde han
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
