Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFALLEN
sig om människor och hela lifvet för resten! Han
ville vara sorglös och lättsinnig och det hade han
varit och tänkte förbli, och det var en tröst i
motgången.
Han måste äta långsammare, annars skulle
frukosten snart vara öfver och den tanken gjorde
honom modstulen. Pilsner hade också uppassaren
tagit in, på det här viset blef det ju ändå en krona
jämnt. Väl var att de åtminstone inte använde
rockvaktmästare på förmiddagen, hur skulle det då
gått? Nu kunde han lägga kronan bredvid sin
tallrik och gå, då kyparen var ute i köket. Ja, det
var enda sättet.
Den löksåsen var härlig — den fordrade en ters,
glaset fullt! Nu började salen fyllas, gamla vänner
allesammans, men ingen kom fram till hans bord.
På sin höjd nickade en och annan nådigt. Där
satt fyrverkaren och åt ensam, likaså redaktören
och den där byggmästaren, sen. Hvarför slogo
de sig icke ned vid hans bord liksom förra året?
Han började bli ett förfallet subjekt förstås. Nu
sutto de nog och räknade hans supar och sade:
titta så han dricker. Och sen skulle de säga till
bekanta: jag såg honom ta sex supar till frukosten.
Han såg ut genom fönstret. Antingen det nu
var brännvinet eller gardinernas gula färg, men han
tyckte det såg skönt och trefligt ut på gatan. Ja,
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
