Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFALLEN
det hade rent af blifvit kallt i salen — kanske sen
de forna vännerna kommo in. Och gatan ? — Snön
yrde värre än förut, men öfver alltsammans, gata,
järnstaket och park, låg en fyllig, varm ton, som
när man tittar genom färgadt glas. Det var någon
sorts stämning — tja, hvad skulle man kalla den,
vinterfrukoststämning? Om nu bara någon ville
komma fram och säga att de skulle gå in i kaféet
och dricka kaffe och konjak och röka cigarrer och
prata, och fråga om han icke ville låna en tia. Men
det aktade de sig nog för.
Ja, han var en lättsinnig och föraktlig människa.
Full af fantasier och det dugde icke fast det bort
höra till hans yrke. Suddade gjorde han i stället
för att skaffa sig lektioner. Luktade brännvin när
han kom för att spela med små fröknar. Tjo!
Han satt och bröt sönder tandpetare och tänkte
på allt möjligt. Sångkörer och konserter, gamla
akademikamrater, som nu voro döda eller ock vid
operan, komponera utan piano, Lundquists
musikhandel, pantsätta böcker och noter, Schuberts
Ständ-chen — »Genom natten sången klingar, älskade
till dig», anekdoter och flickor, Bellman...
Bellman, ja, var icke han också en suput, eller
var det bara eftervärldens förtal? Se så vackert
snön yr, om man rent af skulle göra musik af den,
en snösymfoni. Det skulle bli ett lekande, hvitt
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
