Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ONDAS ÄN Q EL
sä lycklig att du aldrig drömt en sådan lycka...
Och hon ser på mig med sina kattögon och jag såg
endast de vidgade pupillerna och grå och gula
blixtar och jag stammade, rädd och förtjust: säg,
säg... Och vet ni hvad hon befaller mig? Nej,
naturligtvis inte. Jo, hon säger utan vidare att
jag genast skulle gå ut igen och tvärs öfver den
lilla gången till grannens — han var
trädgårdsmästare — hus, och gå rundt gafveln till deras
farstufönster. Det var öppet, påstod hon, och där
skulle hans ulster hänga. Och den, ja ni tror nog
ej hvad jag nu säger, den skulle jag ta och komma
tillbaka med. Det var ju vansinne — men nu ville
hon det, det skulle vara ett skämt och hon ville
se hvad jag dugde till. Jag gjor’det. Säg mig
nu, min herre, hvad tänker ni om detta?
Han var ånyo brydd, men jag var det ej mindre.
Jag hade samma känsla som i närvaron af en reptil
och jag öfvervägde hur jag skulle kunna komma
ifrån min berättare. Jag började tro att han var
sinnesrubbad eller något ännu värre, men på samma
gång inverkade hans omöjliga historia genom den
lediga form han klädde den i. Jag svarade:
— Jag tänker ingenting, jag måste höra slutet...
— Ja visst Nå, kort och godt: nästa dag
angaf hon mig för polisen.
— Hvad för slag?
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
