Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMA VÅO
— Det är för öfrigt först efteråt, man uppfattar
hur pass allvarlig en situation verkligen varit.
I en stämning mellan galghumör och kall
eftertanke, hade jag just lämnat en park, i hvilken jag
i timtal suttit på en bänk. Jag vandrade uppåt
en bred bulevard då det på en gång slog mig
att något ovanligt var på färde. Det var tryckande
varmt och onaturligt lugnt. Solen lyste och himlen
var blå, men det förekom mig som hade plötsligt
allt larm i denna stad, ryktbar för sin bullrande
brådska, upphört. Det var beklämmande tyst och
stilla och inga människor syntes till. Jag vek af
in på en gata, som förde till stadens affärscentrum,
men äfven denna pulsåder tycktes liflös och tom.
Uppkörda till trottoarkanterna stodo massor af
transportvagnar, bicyklar och automobiler, men
kuskar, åkande och chaufförer voro försvunna. Och
hastigt doldes också solen, i ett nu märkte jag himlen
molnbetäckt, en skymning inträdde och långt bort
tycktes natt falla öfver gatperspektivet Jag hörde
ett underligt brus och kände en kall vind, där
störtade en häst — en till — en hund tjöt —
och marken blef hvit. Nu hörde jag rasslet af
krossade rutor och kände ansikte och axlar piskas
som af ris — en af landets berömda hagelstormar
hade brutit lös. Jag tumlade om med nedböjdt
hufvud och utsträckta armar, blind och förfärad,
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
