Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMA VÄG
väntande jättehusen falla öfver mig. Mina händer
grepo kring ett metallstycke, någonting gaf vika,
en varm luftström omgaf mig och en röst skrek
på afstånd:
— Lås dörren och låt ingen mer komma in!
Jag såg en rymlig gång, hvars boaserade väggar
voro behängda med dyrbara taflor, och som förde
till en liten åttkantig sal i hvit marmor, utan fönster,
men upplyst af elektriska amplar med mångfärgade
glas. Jag förstod att jag var i ett af stadens mest
omtalade kaféer, en liten originell viskybyffé,
bekant för sin lyxinredning. Min första känsla var
glädje att hafva undkommit stormen, men
ögonblicket därpå erinrade jag mig att jag ej ägde
penningar och stannade förvirrad i korridoren, halft
dold af ett brokigt draperi. Nu kände jag behof
af läckerheter, kände hunger, törst, trötthet, jag
ville dricka iskylda, sällsamma sorbetsdrycker ur
tunna, immade glas, röka dyrbara, doftande cigarrer
och bekymmerslöst slänga stora silfvermynt på
por-fyrdisken. Där inne stodo i grupper ett tjugutal
män, de skrattade och skålade, de voro ytterst
välklädda och det såg ut som tillbringade de hela sitt
lif på detta gemytliga sätt. Ju längre jag såg på
detta sällskap, dess egendomligare föreföll mig
scenen: den eleganta omgifningen dit ej ett ljud
eller en pust från den fruktansvärda stormen trängde,
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
