Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDÅ
karna! De gingo som vattenbubblorna i glaset, de
kommo från botten och stego upp till ytan, en och
en, och där brusto de, men så kom genast en annan,
en likadan, de voro alla lika, samma bubblor,
samma tankar. Det gällde att få nya tankar, icke samma
tankar, nytt, nytt, det gällde lif och död.
Denne unge man var icke hemma då han sökte
honom. Han var bortrest, rest till landet, sade de.
Och hans närmaste, hans förtroendeman — också
ung — den var ej heller i sitt hem utan på teatern.
Och nu satt han och väntade på honom. Kanske
förtroendemannen hade sällskap, damsällskap till och
med, hvem kunde veta det. Kanske han redan
gått, det är inte godt att veta hur många som
alltid vilja se sista akten. Och här var så mycket
människor, och alla hade de nog något som de
funderade på, hvar och en, något som inte borde
höra till pjäsen.
Ja, det var en förtviflad utväg, en sådan där
dåraktig, hopplös utväg, som man försöker i sista
stunden. Det gällde alltså — alltså — att träffa
denne förtroendeman och genom honom träffa den
unge, ja det var idéförbindelsen, men nu tycktes
det hela tämligen oklart igen. Märkvärdigt i alla
fall, när han gått där ute i snön, i den smala, tysta
gränden, då hade allt varit så klart. Om han rent
af skulle gå ut och gå i snön — men då kanske
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
