Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGMÄSTAREN
209
oformligt hufvud som nickade. Men han var
ingen kruka och dessutom stod köksdörren
olåst — han måste tillbaka.
Hur det nu var blef han emellertid
sittande. Det var af lutter slöhet för tillfället,
han skulle resa sig i nästa lilla momang.
Flöjeln gnisslade, vinden pep, det ångade värme
från ugnen. Nu skulle han ta filtarna och
kudden och gå upp, nu genast. Han skulle inte
sitta här längre i den dåsiga luften, det var
en riktig länstol han hade, en sådan som
prästerna på landet satt och lurade i med en
långpipa och nattrock — den hade till och
med skygglappar, som han brukade säga,
att luta hufvudet emot. Och hvit och
röd-randigt öfverdrag som
pepparmyntskaramel-lerna.
Han spratt till och hörde sin egen
snarkning. Min själ, hade han inte sofvit!
Palm gnuggade ögonen och såg på ljuset,
långt hade det icke brunnit ned. Han
rafsade till sig sängkläderna och stack byltet
under armen, släckte och trefvade sig ut.
Det var icke minsta skifva måne, men
14. — Ur larmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
