Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Jaget och Nuflödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skäl, för denna ideliga skiftning, som är själslivets väsen,
ty för att fatta och beskriva det som rör sig i vårt inre är
uppmärksamheten tvungen att slå ned på vissa stycken,
som sedan benämnas »tillstånd». Där det i verkligheten
ligger en jämn backe, tro vi oss se trappsteg. Där det i
verkligheten rinner fram ett flöde av jagande nyanser,
hopsmälta som rägnbågens toner, se vi färger stå skriande
oförmedlat, liksom solida, sida vid sida, som brokiga pärlor
i ett halsband. Vår uppmärksamhet fastnar vid vissa punkter
som intressera den, vid några belysta prickar i den flytande,
rörliga massa som omfattar allt det vi känna, tänka och
vilja, allt det vi äro i ett givet ögonblick. Tar man begreppet
tillstånd i denna betydelse, kan man inte påstå att det har
karaktären av ett bestämt element. Tillstånden fortsätta
varandra i en flödande ström utan ände.
Men liksom intelligensen med sina konstgrepp uppfångar
enstaka »tillstånd» ur medvetandets flöde, söker den sedan
förena dem genom ett konstgjort band. Då uppfinner den
ett formlöst, stelt och färglöst »jag», en solid tråd, på vilken
tillstånden trädas upp liksom pärlor. Men om nu detta
färglösa substrat på varje punkt tar färg av denna »pärla»,
som det uppbär, blir det igen osynligt, som om det inte
funnes till. Det finns heller inte, detta substrat annat än
som en nödhjälp, en bild, avsedd för logikens och språkets
behov.
Detta är vår första upptäckt rörande jaget och den eviga
förändringen:
Själslivet förlöper inte — såsom de materiella tingen —
i rummet. Tiden utgör själva det ämne varav det är danat.
Det är med andra ord icke statiskt utan dynamiskt, det är
icke en sak, utan ett förlopp, en händelse.
Återigen låter jag medvetandets inre öga glida över min
person i vila. Till en början varseblir jag, liksom en stelnad
skorpa på dess yta, alla de intryck som strömma över den
från tingen utanför, från den materiella världen. De
förefalla skarpa och bestämda, särskilda från varandra. De
samla och ordna sig också till föremål som vi uppfatta.
Jag varseblir vidare erinringar, i mer eller mindre löst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
