Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Rummet och materiens ogenomtränglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
var för sig fylla själen helt — det förutsätter, att man
underkastat dem en viss behandling, så att de te sig i form
av homogena enheter, intagande väl åtskilda ställen i
rummet — enheter som följaktligen icke genomtränga varandra.
Vi se alltså här å ena sidan sambandet mellan materiens
ogenomtränglighet och talet och å andra sidan, tydligare än
förut, den skillnad som råder mellan rumliga ting, som
omedelbart låta sig uttrycka i tal, och medvetenhetstillstånd,
vilka blott rent bildlikt kunna föreställas i rummet eller
betecknas med tal.
Om vi låta våra medvetenhetstillstånd följa på varandra
så väl åtskilda, att de kunna räknas i tiden som deras rätta
miljö, och om å andra sidan vår granskning av talet
utmynnar i att allt som direkt kan räknas finnes utstrött i
rummet, då har man lov att säga, att tiden, det medium i
vilket man urskiljer och räknar, icke är annat än rum.
Den tid, i vilken själslivet förlöper, måste alltså vara
någonting annat. Det sanna nuflödet står, som vi förut visat, icke
i minsta förhållande till rummet.
Om rummet bör bestämmas som homogent, tycks det
som måste omvänt varje homogent och obegränsat medium
vara rum. Ty då homogenitet består i frånvaron av all
kvalitet, inser man icke hur två former av det homogena
skulle kunna skiljas från varandra. Men trots detta är man
enig om att betrakta även tiden som ett obegränsat medium,
olika rummet, men homogent som detta. Det homogena
skulle alltså kunna anta dubbel gestalt, beroende på om
det fylles av något som finnes bredvid vartannat (en
koexi-stens), eller av något som följer på vartannat (en succession).
När man gör tiden till ett likformigt medium, i vilket
medvetenhetstillstånden tyckas avvecklas, tar man den som given
i sin helhet, så att den icke längre fortvarar. Även denna
enkla betraktelse upplyser oss om. att tiden icke är annat
än rum!
På grund av likformigheten hos det medium som bildar
intervaller mellan de materiella tingen och fastställer deras
konturer, få vi intryck av att de falla utanför varandra och
utanför oss. Medvetenhetsfakta däremot genomtränga var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
