- Project Runeberg -  Henri Bergson : tänkesättet Bergson i dess grunddrag /
51

(1914) [MARC] Author: Algot Ruhe - Tema: Philosophy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Rummet och materiens ogenomtränglighet - Den levande tiden och den matematiska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

andra även när de uppträda som successiva, och i det
enklaste av dem kan hela själen återspeglas. Tiden, uppfattad
under form av ett homogent medium, är kanske när allt
kommer omkring ett bastardgrepp, som uppstått genom
rumsbegreppets intrång på det rena medvetandets fält, ett
fantom av rummet som besätter det reflekterade
medvetandet.

Den levande tiden och den matematiska.

Det fullkomligt rena nuflödet — som vi också kunna
kalla: den levande tiden — är den form förloppet av våra
medvetenhetstillstånd antar, när vårt jag överlämnar sig åt
livet och ej gör någon skillnad mellan det närvarande och
de föregående tillstånden. Därför behöver det icke helt
uppgå i den sensation eller föreställning som glider förbi,
ty då skulle det tvärtom icke längre fortvara. Det glömmer
heller icke bort de föregående tillstånden, men uppradar
dem blott icke bredvid det nuvarande tillståndet såsom en
punkt bredvid en annan punkt, utan organiserar dem med
detta, såsom det sker när vi påminna oss de i varandra
insmälta tonerna av en melodi. Fastän dessa toner följa
på varandra, uppfatta vi dem icke dess mindre i varandra,
och deras samtlighet kan jämföras med en levande varelse,
vars delar, ehuru skilda från varandra, bilda ett helt på
grund av sin inbördes solidaritet. Bryta vi takten genom
att mer än tillbörligt hålla ut en ton i melodien, är det
icke denna förlängning som längd betraktad, utan den
kvalitativa förändring hela den musikaliska satsen därigenom
undergår, som varskor oss om missgreppet.

Andra exempel skola, måhända bättre än långa
resonemang, kunna ge en klarare föreställning om nuflödets
väsen.

När pendelns regelbundna svängningar locka oss i sömn,
är det då det sista ljud vi höra, den sista rörelse vi upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergson/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free