Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Den psykologiska determinismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Men i mån som man gräver sig ned under ytan och griper
jaget helt i sig själv, i samma mån upphöra dess
medvetenhetstillstånd att ordna sig bredvid varandra för att i
stället smälta samman och färgas, var enskild med alla de
andras färg. Sålunda har varje människa sitt sätt att älska
och hata, som återspeglar hela hennes personlighet.
Språket betecknar emellertid dessa tillstånd med samma ord för
alla människor, därför har det heller inte förmått gripa
annat än den objektiva och opersonliga synsidan av kärleken,
hatet och de tusentals känslor som sätta själen i rörelse.
Tanken förblir inkommensurabel med språket. En
romanförfattares talang bedömes också efter den förmåga han
visar att hämta upp känslor och föreställningar från den
allmänning dit språket bragt dem att sjunka, och att med
detaljernas rikedom återge deras ursprungliga och levande
individualitet.
Det är alltså en grov, av språket missledd psykologi,
den som visar oss själen determinerad av en sympati, en
motvilja eller ett hat såsom av krafter som tynga den. Var
och en av dessa känslor, förutsatt att den nått tillräckligt
djup, ställföreträder hela själen i den meningen, att allt
innehåll i själen återspeglas i var och en av dem. Påstår
man alltså, att själen determineras under inflytandet av en
eller annan av dessa känslor, går man med detsamma in
på att den determinerar sig själv. Uttrycket för dess inre
tillstånd blir just vad man kallar en fri handling, eftersom
jaget ensamt är den handlingens upphov, eftersom den
bringar hela jaget till uttryck. I denna betydelse äger friheten
ingen absolut karaktär, utan tillstädjer grader. Ty det är
alldeles icke så, att alla medvetenhetstillstånd blandas med
sina likar, såsom rägndropparna med vattnet i en damm.
Jaget erbjuder en viss yta, genom vilken det står i beröring
med rummet, och på denna yta kunna självständiga
vegetationer bildas och driva omkring. En häftig vrede, en ärvd
last, som plötsligt dyker upp ur organismens dunkla djup
till medvetandets yta, nå — liksom den hypnotiska
suggestionen — aldrig därhän att de fullkomligt insmälta i jagets
kompakta massa. Av liknande art är det komplex av käns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
