Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 3. Kropp och själ - Kroppens uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
isolerad från det övriga, som existerande i och för sig. Men hur
kan nervsystemet leva utan organismen som livnär det, utan
luften, utan jorden som badar i atmosfären, utan sol? Ett
isolerat materiellt ting innebär en fiktion, en ren orimlighet,
ty tingets egenskaper härröra av dess förbindelser med andra
ting, dess existens beror av dess plats i samtligheten av
universum. Våra intryck kunna ändras med hjärnsubstansens
molekylrörelser, men rörelserna själva äro oskiljaktigt knutna
till den övriga materiella världen. Redan den enkla
proto-plasmamassan är mottaglig för retning, och stiger man upp
för organismernas skala, ser man hur det fysiologiska arbetet
delas, djuret återverkar genom växlande rörelser på retningar
utifrån. Och i mån som hjärnans välde stiger, dess talrikare
och mer varierande bli också de banor, på vilka retningar
strömma in till densamma eller rörelser utsändas därifrån.
Hjärnan är lik en telefoncentral som anknyter förbindelser
— eller låter oss vänta. Den förmedlar och fördelar rörelser
i otaliga variationer, den gör utkast till handlingar eller
bringar en handling i verkställighet, men därtill inskränker
sig också dess roll. Nu uppträder perceptionen i samma
ögonblick som en från materien mottagen retning icke
fullföljes såsom nödvändig återverkan. Perceptionens vidd står
i ett noga avmätt förhållande till den valfrihet, över vilken
den följande handlingen förfogar.
Hos lågt stående organismer fordras omedelbar beröring
för att retning skall uppstå, perceptionen ter sig här som en
blott beröring, hela förloppet skiljer sig knappast från en
mekanisk stöt, åtföljd av en bestämd rörelse. Men i samma
mån som det avstånd växer, på vilket djuret förnimmer
verkan av främmande ting, i samma mån vidgas
obestämdhetens bälte, fältet för tvekan och val.
Men ännu är den frågan icke besvarad: varför tar
organismens förhållande till främmande ting formen av en
medveten iakttagelse? Varav kommer det sig att perception blir
medvetande, och varför ser det ut som om detta medvetande
uppstod ur de inre rörelserna i hjärnsubstansen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
