Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 3. Kropp och själ - Intellektionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
abstrakt till konkret, från skema till bild. Uppfinnararbetet
är en verklig kamp. Tävlan och strid råder mellan de
element som skola organiseras. Skemat håller sig någorlunda
styvt, bilderna äro elastiska och växla ideligen. Även skemat
kan dock växla tid efter annan, men i varje givet skede står
det någorlunda fast, och bilderna få avpassa sig så gott de kan.
Det hela går för sig som om man ville dra i en gummiring åt
olika håll för att få den att ta en viss geometrisk form, av
en månghörning. Gummit drar ihop sig på vissa ställen, när
man sträcker det på andra. Gång på gång försöker man och
lyckas kanske ändå inte få fram den avsedda figuren. På
samma sätt är det med uppfinningens möda, den må räcka
några sekunder eller fylla hela år...
Detta skema har intet mystiskt vid sig, eller ens något
hypotetiskt. Det består i en väntan på bilder, i en
intellektuell hållning, som än går ut på att förbereda ankomsten
av en viss bestämd bild — såsom vid den vanliga erinringen
— än att ordna spelet mellan inflickbara bilder — såsom vid
den skapande inbillningen. Det är så att säga i öppen form
vad bilden är i sluten. Det visar oss i vardandets termer,
dynamiskt, detsamma som bilderna ge oss fullfärdigt, statiskt.
Närvarande så länge arbetet pågår och medverkande att
uppväcka bilder, utplånas och försvinner det bakom de
bilder som väckts av intellektionen, ty då har det fyllt sin
roll. Detta tillstånd är konstaterbart och konstaterat på
erfarenhetens väg, ett intimt faktum, av flyktig existens låt
vara, ty det är rörligheten själv.
Bilden med skarpa ytterlinjer visar oss det som är. En
intelligens, som endast opererade med sådana bilder, vore
dömd att ständigt upprepa sitt förflutna som det är, eller ta
dess fixa element och åter hopsätta dem i annan ordning,
såsom i ett mosaikarbete. Men för en böjlig intelligens, i
stånd att leda sitt förflutna in på nya erfarenhetsbanor,
behövs det, förutom den fullfärdiga bilden, ett mjukare
element, färdigt att omsättas i bestämda bilder. Detta är ’skemat’
och ingenting annat. Det är ett faktum, medan den gängse
Æssociationsläran om föreställningarnas reduktion till fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
