Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Fabrikation — organisation - Livssprånget (L’elan vital)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
dess helhet, och mot varje del av arbetet svarar en del av
resultatet.
Det skall gärna medgivas, att vetenskapen kan och bör
behandla en organism som vore den ett arbete av samma
art. Endast på denna betingelse kan deri få något riktigt
grepp på organiserade kroppar. En organism kan inte
studeras vetenskapligt, utan att vi först likställa den
organiserade kroppen med en maskin. Cellerna komma då att
motsvara maskindelar, och organismen att utgöra deras
sammansättning. Vetenskapens uppgift är i själva verket
icke att avslöja för oss tingens grund, utan att lägga i vår
hand medel att utöva verkan på dem. Men helt annorlunda
är filosofiens syn på tingen.
I en organiserad maskin finner man icke att delarna
motsvara arbetets faser, ty denna maskins materialitet är ej
ett uttryck för en grupp använda medel, utan för en rad
övervunna svårigheter. Sålunda kan skapelsen av
synapparaten lika lite förklaras av de anatomiska element varav
den är sammansatt, som grävningen av en kanal skulle
kunna förklaras genom antagandet att man byggt upp dess
stränder med så och så många lass jord. En mekanist
skulle här mena, att jorden framforslats lass efter lass, och
finalisten tillägger, att fyllningen inte avstjälpts på slump,
utan att åkarna följt en plan. Men båda ta fel, ty kanalen
är gjord på helt annat sätt!
Livssprånget (L’élan vital).
Under sin strävan att förklara organismernas daning
hopför naturforskaren typer som likna varandra, först i
stora grupper, som sedan uppdelas i mindre, inom vilka
den inbördes likheten framträder ännu mer i detalj. De
större gruppernas karaktärsdrag tona fram såsom ett
grundtema, som de smärre grupperna sedan variera var på sitt
särskilda sätt. Både inom djur- och växtvärlden är
förhållandet mellan den som föder och hans avkomma bildlikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
