- Project Runeberg -  Henri Bergson : tänkesättet Bergson i dess grunddrag /
109

(1914) [MARC] Author: Algot Ruhe - Tema: Philosophy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Livskamp och anpassning - Den skapande utvecklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

på egen hand, det är likväl tack vare alltets egen urimpuls
som de skilda delarnas rörelse fortgår. Någonting av det
hela bör alltså finnas kvar i delarna och kunna uppenbara
sig — exempelvis genom förefintligheten av identiska organ
hos vitt skilda organismer.

Låge sanningen gömd hos mekanismen, skulle
utvecklingen ha försiggått genom en följd av tillfälligheter, hopade
på varandra, i det varje ny avvikelse bevaras genom urval,
om den visar sig förmånlig för den summa av äldre
förmånliga tillfälligheter som tagit sig uttryck i den levande
varelsens nuvarande form. Men vilken utsikt finns det då
för att, inom två olika serier av tillfälligheter som läggas
samman, två helt skilda utvecklingar ända med likartade
resultat? Ju mer två utvecklingslinjer gå i sär, dess mindre
är sannolikheten att yttre tillfälliga inflytanden eller inre
tillfälliga avvikelser drivit dem att bygga upp likadana
apparater, i synnerhet om det inte fanns spår av dessa
apparater i det ögonblick linjerna klyvdes. Denna likhet skulle
däremot förefalla naturlig enligt en hypotes som vår: även
i de sista utlöparna bör återfinnas något av den stöt som
gavs vid själva utgångspunkten.

Den rena mekanismen skulle alltså kunna vederläggas
och finaliteten i den särskilda mening vi ta den kunna
bevisas från en viss sida, ifall man vore i stånd att
ådagalägga, att livet framställer vissa identiska apparater genom
skilda medel långs utvecklingslinjer som löpa åtskils.
Bevisets styrka skulle för övrigt stå i förhållande till hur pass
långt de valda utvecklingslinjerna gå i sär och hur pass
invecklade de likartade bildningar äro som man finner långs
dessa linjer.

Den skapande utvecklingen.

Låt oss efter denna allmänna översikt på de förhållanden,
under vilka den ursprungliga livsimpulsen, livssprånget,
verkar, följa utvecklingen långs dess skilda banor, följa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergson/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free