Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Den skapande utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110
spelet mellan liv och materia genom organismernas hela
serie ända fram till människan. I detta sammanhang kommer
att inflätas vad som ytterligare torde kunna sägas till att
förtydliga den skapande utvecklingens väsen.
Utvecklingens rörelse vore enkel nog, och vi skulle lätt
kunna ange dess riktning, såframt livet beskrev en enda
bana, lik en kula, utslungad ur en kanon. Men vi ha här
att göra med en bomb, som genast splittrats i skärvor, vilka
allihop äro ett slags bomber, som i sin ordning springa
sönder och så vidare mycket länge. Allt det vi uppfatta
är spridda rörelser hos söndersmulade sprängstycken, från
dessa måste vi utgå för att steg för steg närma oss själva
urrörelsen.
När bomben exploderar, beror det särskilda sätt på
vilket den springer sönder, dels av sprängkraften hos
laddningen, dels av det motstånd höljet erbjuder. På samma
sätt går det med livets sönderdelning i individer och arter.
Den kan sägas bero på två serier orsaker: det motstånd
livet erfar från den döda materiens sida och den explosiva
kraft som livet bär i sig.
Den döda materiens motstånd är det första hindret som
måste övervinnas. Härutinnan tycks livet ha lyckats, tack
vare sin ödmjukhet, genom att göra sig mycket litet och
mycket smidigt, foga sig efter de fysiska och kemiska
krafterna, villigt att rent av gå med dem ett stycke på väg,
liksom växeltungan på järnvägsspåret en stund följer
riktningen av den räls den vill vika ifrån. På så sätt tvingades
livet antaga den tröga materiens vanor, för att småningom
släpa med sig på nya vägar den materie det magnetiserar
De besjälade former som först uppträdde voro därför också
av ytterlig enkelhet, men laddade med den fruktansvärda
drivkraft, som skulle lyfta dem till livets högre plan. Tack
vare denna drivande kraft ha de vuxit, men erfarit att den
organiserade materien har en vidgningsgräns som den ganska
snart når. Den fördubblar sig hellre än den växer utöver
en viss punkt. Det har utan tvivel behövts årtusendens
möda och under av subtilitet för att livet skulle besegra
denna ödesdigra böjelse och uppnå att allt flera element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
