Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Den skapande utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
som stodo redo att fördubblas, dock fortfarande höllo ihop.
Genom arbetsdelning knöt det mellan dem oslitliga band.
Men det fanns andra och djupare orsaker till delning
än denna, orsaker som livet bar inom sig själv. Livet är
strävan, och blott genom att växa skapar det nya riktningar,
mot vilka dess krafter — liksom axen i en kärve — stråla
ut. Vi kunna iakttaga detta på oss själva under
utvecklingen av den särskilda tendens, vi kalla vår karaktär. I
barnets väsen bo frön till många skilda personer, och denna
löftesrika obestämdhet är just ett av barndomens största
behag. Men dessa i varandra inflätade personligheter förmå
ej hålla samman under uppväxten, och då en var av oss
blott lever ett enda liv, blir han tvungen att göra sitt val.
Vi välja i själva verket oupphörligt och överge oavbrutet
mångt och mycket. Vår väg genom tiden är kantad med
spillror av allt det vi började vara och vad vi skulle ha
kunnat bli. ..
Men naturen, som förfogar över oräkneliga liv, är
ingalunda dömd till slika offer. Den har medel att bevara de
skilda tendenser som grenat ut sig. Den överlämnar dem
utan vidare till utveckling åt olika serier arter som den
skapar, kan man säga, i detta syfte.
När en författare börjar en roman, lägger han i sin
hjälte en hop saker som han tvingas avstå ifrån i mån som
verket skrider fram. Kanske kommer han senare att uppta
detta ’avfall’ i andra böcker, till nya figurer. Dessa få dock
lätt något blodlöst över sig i jämförelse med den
ursprungligt skapade personligheten. Detsamma gäller för livets
utveckling. Förgreningarna ha under banans lopp varit
talrika, och vid sidan om de par tre stora vägarna finns
många återvändsgränder. Och av dessa vägar är det blott
en enda, nämligen den som går långs ryggradsdjuren ända
fram till människan, som varit nog bred att låta livets stora
ström brusa fritt fram därigenom. Vi ha detta intryck, när
vi jämföra binas eller myrornas liv t. ex. med människans
samhällen. De förra äro beundransvärt disciplinerade, men
fjättrade, de andra ligga öppna för alla slags framsteg, men
splittrade och i oavbruten inbördes kamp. Ett samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
