Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henri Bergson, hans liv och skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geometri för honom var något annat än blotta studiet av
tal och figurer: han såg däri en övning för själen i
smidighet och rörlighet, han hämtade därur kraft att filosofera
över människor och ting. Och är det inte i själva verket
underbart, att de stora moralisterna under 17:de århundradet,
de stora forskarna i själslivets djup, Pascal, Cartesius,
Malebranche, att de alla samtidigt varit ypperliga
matematici?... Det kommer härvidlag mindre an på hur mycket
man vet om linjer eller polynom, än att man vänjer sig att,
när man talar även om de enklaste eller mest abstrakta
ting, göra fina distinktioner och av en förutsättning dra allt
vad den rymmer. Bör ej detta vara en god förberedelse
till insikt om livet i allmänhet och särskilt om människan?
Till kunskap om människan leda de humanistiska
studierna oförmedlat. Den förmåga av analys, som utvecklas
genom matematik och naturvetenskap, den tillämpa
humaniora på det ämne som ligger oss allra närmast, kunskapen
om mänskligheten. Detta är följaktligen det mest praktiska
studium som finns, det bjudes intet bättre medel att lära
känna vår omgivning och bedöma vad den går för.
Det finns ännu en form för levnadsvett, den ligger i
konsten att uttrycka sina meningar utan att stöta andras,
konsten att höra på, att vilja förstå, att i givet fall sätta sig
in i andras synpunkter, att med ett ord även i
meningsbytet om politiska, religiösa och sedliga ämnen bevara det
levnadsvett som man gärna tror sig fritagen ifrån, så snart
man rör sig utom de rena småtingens och likgiltigheternas
råmärken. Jag vet inte om jag tar fel, men det förefaller
mig att där denna form av bildning förefinnes, borde
splittringen bli mindre, striderna noblare, fosterlandet både
starkare och lyckligare. Men denna aktning för andras
övertygelse förvärvas blott under oavlåtlig strävan. Och för att
kuva inom sig ofördragsamheten, som är en naturlig instinkt,
vet jag intet lämpligare hjälpmedel än filosofisk odling.
Aristoteles har skrivit, att i en republik, där alla
medborgare vore vänner av vetande och eftertanke, där skulle
också alla medborgare vara vänner inbördes. Härmed ville
han förvisso inte ha sagt, att vetandet kväver alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
