- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
133

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig oemotståndligt till sig . . . Eller — sakta —
kanske det var min natur, som tog ut sin rätt
.....att älska en gång.

VIGGO.

Och nu strider naturen sin strid på lif och
död . . .

LOUISE.

Jag fruktar striden är utkämpad redan. Jag
känner inte längre mig sjelf. Jag är som en
gengångare här i dessa tysta, låga små rum, der
damtygen kläda möblerna som hvita
liksvepningar. Är det jag, som lekt och vuxit upp

här?–Som trott på Gud och känt mig trygg

och stark i medvetandet om mina fasta
grundsatser? — — Nu ha de alla störtat i grus under
mina fötter.

viggo.

Tag vara på dig sjelf–och tag vara

på framtiden!

LOUISE.

Det fins ingen framtid.–-När jag tänkte

på att stanna här i kylan alltid–tänkte på,

att år skulle komma och gå, utan att jag fick

se honom — höra hans kära stämma–att

dag skulle glida bort efter dag, utan att så
mycket som ett bref förde bud mellan honom och

mig–- då såg jag, att de dagarne och de

åren icke skulle synas mig värda att lefva. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free