- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
134

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig fans hvarken glädje eller skönhet–-

ingenting annat än en oändlig tomhet–

Då skref jag. Jag vet inte hvad. Men det
darrade nog mellan raderna min fruktan att bli
glömd.

viggo.

Huru länge är det sedan du skref?

LOUISE
skakar på hufvudet.

Jag vet inte om jag väntat länge eller kort.
Jag vet inte om dagarnc mist sin längd eller
om de icke längre ega något slut.... tiden har
blifvit något formlöst, som flyter i ett . . . jag
vet blott att tomheten är evig.

T ystnad.

VIGGO

sakta.

Om han nu ber dig komma?

LOUISE.

Jag skulle lyda honom blindt––om han

också bad om mitt lif.

viggo

stryker med handen öfver hennes panna.

Jag skall inte pina dig med några. råd. Men
du är exalterad nu. Kanske skall du se
annorlunda på allt detta, se’n dina nerver kommit i ro.

Från förstugan höres ett lätt buller: ett par galoscher, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free