Även denna klippa hör till Danmark och ser ut som å vidstående av- bildning* Sundet Om aftonen vid pass kl. 5 eller 6 ankommo vi till Sundet** mellan Helsingör och Hälsingborg, vardera platsen med ett slott, och kastade ankar där.*** Sedan vi erfarit, att Hans Kungl. Maj:t av Danmark avrest till Braunschweig,1 underrättade herrar sändebuden tullnären i Helsingör, att de ärnade fortsätta sin resa, varpå denne svarade, att han icke fått några instruktioner i saken, men att herrarna gjorde bäst i att sända någon av sviten med rapport till riksråden i Köpenhamn. Detta funno herrar sändebuden dock icke lämpligt. Den 7 sept, anhöllo herrar sändebuden om audiens hos prins Christian av Danmark, konungens äldste son, nu tolv och ett halvt år Helsingör gammal. Han höll hov på slottet i Helsingör, Kronborg, så kallat, emedan många konungar blivit krönta där(?). Denna anhållan beviljades, * Den 6 sågo vi ön Anholt. I likhet med Läsö är den mycket farlig för sjöfarande, och många fartyg stranda där. Ett ordspråk lyder: »Anholt ger mången en kall ändalykt»2 eller: »Läsö och Anholt göra, att mången skeppare ej blir gammal». ** Som är omkring en mil brett. *** Tätt under slottet Kronborg. Helsingör är en prydlig ort med god belägenhet vid sjön, men Hälsingborg är tämligen obetydligt och dess slott mycket förfallet. 4 “IZ