hästar stark. Av dessa ledsagades vi till Zaris (Starits) skans, där ståt- hållaren i Jama tog avsked av herrar sändebuden och återvände hem. Skansen var på alla sidor omgiven av vatten och hakelverk, och inom dess vallar stodo några trähus. Den 18 okt. på morgonen lämnade vi Starits under konvoj av ståt- hållaren med rytteriet och några musketerare. Vägen var nämligen icke fullt säker, då skaror av kosacker och andra rövare, på ryska kallade streltser,’ uppehöllo sig på vägarna och i skogarna. Vårt middagsmål intogo vi två mil från skansen i skogen, och efter ytterligare två mil i denna kamperade vi om natten i det fria. För herrar sändebuden och ståthållaren restes ett litet tält, i vilket de åto och sovo, under det att sviten högg sig träd i skogen och gjorde sig hyddor, vilka täcktes med granruskor. Kocken fick hålla till godo under bar himmel. På morgonen den 19 okt. kommo vi efter omkring två och en halv mil till en högst besvärlig och nära nog obeskrivlig kavelbro,2 ja den hade icke kunnat vara värre, om den så fört till själva helvetet. Den var lagd över moras och rinnande vatten och förfärdigad av runda timmerstockar. Det finns gott om dylika broar där i landet, och vi måste Starits 35