passera en hel del på vår väg. Deras längd kan uppgå ända till 14 mil, ehuru ställvis med avbrott av ett bågskotts längd eller mindre, där marken höjer sig något. Då timmerstockarna ofta till följd av sin ålder äro söndriga och stundom fem stycken eller fler alldeles upprutt- nade, så att de bredvidliggande stammarna rulla lösa fram och tillbaka, är det förenat med stort besvär för människor och än större för hästar och bagage att komma över. Många slädar gingo också sönder för oss, så att bagaget, som ävenledes tog skada, med stort besvär måste lastas på andra slädar. Hästarna snavade ofta på stockarna och föllo med sina ryttare, vilka kommo upp igen alldeles nedsmorda av gyttja. Många sutto av och ledde hästarna vid tygeln eller drevo dem framför sig för att endast en åt gången skulle falla, vare sig häst eller karl. Då vi kommit ut på bron, hade ståthållarens ryttare ridit långt i förväg för att välja ett gott kvarter och iordningställa vårt nattläger i skogen. Hans hov- mästare, som jämte en av herrarnas tjänare ävenledes ridit i förväg ungefär en kvarts timme, fick syn på en hop kosacker och streltser, ett rövar- och mördarhand till ett antal av omkring 80, vilka med all sannolikhet tagit till flykten för ryttarna. Då han icke visste, vilken väg de ämnade taga, 36