stannade han kvar och höll ett öga på dem, under det att tjänaren skyndsammast sändes tillbaka för att varna sändebuden att vara på sin vakt med allt sitt folk. Ståthållaren, som med sju eller åtta soldater kom marscherande i rask takt på bron, på båda sidor omgiven av moras, under det att bagaget långsamt följde efter på fasta marken, beslöt att fortsätta med gevären redo. Då en av sviten, som ridit i förväg med de andra, ämnade sig tillbaka till sällskapet, kunde han ej få sin häst att återvända samma usla väg den kommit; till sist, sedan han länge givit den sporrarna och slagit den, fastnade den med ena bakfoten mellan ett par stockar, så att han störtade med hästen och blev liggande med benen under. Då han nu låg där fängslad utan att kunna göra sig loss, hörde han hovmästaren högljutt ropa, att kosackerna snabbt närmade sig och att han, förlitande sig på sin goda häst, skulle skynda sig att varna sändebuden. Detta ljöd föga angenämt i den fallne ryttarens öron, och icke låg han heller särdeles bekvämt för att invänta rövarna. Allt- jämt i liggande ställning skar han då en gren från en hasselbuske, som hängde ned mot bron rätt över honom, och piskade med den utan uppehåll så länge på hästen, att den till sist med våld gjorde sig lös, 5 37