lantbefolkningen, som av kriget drives från de brända byarna, varom utförligare skall berättas vid vår återkomst. Den 27 okt. gästades herrar sändebuden av ståthållarna i Novgorod och Koporje jämte några andra officerare, varpå de sistnämnda ledsagade herrarna upp på slottsvallarna, till kyrkan och till en plats i klostret, kallad Paradiset, där metropoliten vistas. Här öppnades endast dörrarna, tröskeln fick man ej överskrida. Kyrkan var invändigt smutsig och mörk, endast några ljus brunno därinne, och väggarna pryddes av talrika målerier, ej synnerligen framstående. I närheten av kyrkan står ett litet träkapell med en i trä snidad bild av metropoliten, synlig genom ett galler. Förbigående ryssar böja ofta knä för densamma. Den 28 okt. avlade herrar sändebuden i sällskap med ståthållarna besök hos metropoliten. Hans namn är Isidor av Stora Novgorod och Velikija-Luki, och hans rang motsvarar en kardinals. Ehuru han före sitt inträde i det andliga ståndet varit en kosack och stråtrövare och mördare, hålles han nu nästan för en gud.1 Klostret, i vilket han vistas på slottet i Novgorod, är prytt med flera av vit bleckplåt täckta torn; det mellersta, vars tak är av förgylld koppar, uppbär ett dubbelkors av förgyllt silver, Metropo- liten 59