ter fått sina fötter förfrusna, grävt ned sig bredvid ett stall i en stor hög hästspillning; endast huvudet och högra armen intill axeln stucko fram därur för att sätta honom i stånd att inmundiga den svindrav och orenlighet, som en annan liten gosse uppsamlade åt honom på vägen. Han satt så infrusen i den med en tjock isskorpa överdragna gödselhögen, att det varit honom omöjligt att utan hjälp komma upp ur densamma. Man berättade oss även såsom verkligen passerat, att man i sin olidliga hungersnöd grävt upp ett lik, som legat åtta dagar i jorden, och förtärt det, ja en man med hustru och dotter skulle på kort tid ha dödat och uppätit åtta personer. Vi sågo själva, huru hundar och barn stodo omkring ett ruttnande hästkadaver, sletos om köttet och åto av detsamma. Allt detta låter övermåttan sällsamt och rysligt, ja kunde synas otroligt, om vi icke själva bevittnat det, så som här nedan skall ytterligare berättas. Den 15 nov. företogo herrarna samtligen en promenad till den s. k. Saltbrunnen, från vilken det salta vattnet ledes genom trärör under jorden till husen med saltpannorna. I fredstid fanns ett 40-tal dylika, vilka inbragte storfursten av Moskovien ända till 40,000 rubel eller flamska pund årligen.1 69