av klostren, som ligga runt omkring; nu är den alldeles öde och bränd, så att endast ett fåtal obebodda hus stå kvar, en bedrövlig syn. Här liksom i omgivningen var nöden till följd av kriget utomordentligt stor, allt var bränt och förstört. Man berättade oss, att några ryttare, som kort förut ridit ut på rekognoscering i den närbelägna skogen, i ett hus påträffat en kvinna och bett henne om litet mat. Då hon nekade dem det, sökte de själva runt omkring och hittade till slut en säck med kokt kött, av vilket de åto. Då kvinnan blev varse detta, sade hon dem under tårar, att om de visste vad de åto, skulle de nog låta det vara. Tillfrågad vad det då var för slags kött, svarade hon, att det var hennes eget barn, som bortrövats av vargarna och som hon kokat för att därmed stilla sin rasande hunger. Ryttarna blevo förfärade och stjälpte ut säcken, varvid de funno det lilla barnets händer och fötter. Av andra lämningar kunde de dock sluta, att ännu ett litet barn blivit behandlat på samma sätt och att bortrövandet av vargen endast tjänat henne till en förevändning. De läto nu allt ligga och skyndade därifrån. På ett annat ställe erforo de, hurusom en liten gosse slagits med sin lille bror och dödat honom samt kokat och ätit av köttet. Själva sågo vi i Staraja Russa, hur en liten pojke, som föregående vin- 68