få dessa jämte ett tidigare erhållet brev översatta. * De återkommo den 22 dec. mot aftonen med svar, att tolken Timotheus skulle följa efter för att översätta breven. De hade även av ryssarna erfarit, att Georg van der Heyden var på väg från Moskva, dit han av herrar sändebuden skickats direkt med brev till storfursten för att skaffa en tolk. Samma dag mot- togo herrarna brev från Hans Kungl. Maj:t av Sverige och från Hans Maj:ts kommissarier.1 * Herrar sändebuden skrevo brev till fältöversten i Romanov med anhållan om furage för häs- tarna, ty här fanns intet att få. Hästarna åto sin egen spillning och annan orenlighet man kastade för dem, märkvärdigt nog även spicken sill, ja, drivna av hungern sleto de till och med manarna och svansarna av varandra, vilket kan tyckas alldeles otroligt. Den 23 dec. ankom tolken Timotheus för att översätta de nämnda breven. Påföljande morgon anlände Georg (eller Gerrith) van der Heyden med storfurstens tolk Paulus Sterling.2 Tolken Timotheus åter reste strax före middagen tillbaka till ryska kvarteret, dit de ryska kommissa- rierna samma dag anlänt. Det låg endast tre verst från Glebova och ligen skyldige, som borde straffas, och icke de som handlat utan argt uppsåt. Den som nu stämde ned tonen något var Herr Bas, ty kyrkorånarna tillhörde båda hans eget folk. Det bestämdes nu, att det stora stycket skulle återföras till det ställe, där vi hittat det, och att de andra skulle skaffa sina stulna sköldar tillbaka till kyrkan. Därvid sparades det icke på skratt och hånfulla tillmälen. 95