och ståthållare i Satsk, Nikolai Nikitic Novokscenou, sekreterare, och Dobrynja Semenov? De ledsagades av ett kompani soldater eller skyttar samt rytteri, omkring 300 man, men dessutom lågo minst 200 dolda i skogarna runt omkring. Denna bakslughet bekymrade dock sven- skarna föga, ty de svenska kommissarierna voro beslutna att göra motstånd, vad som än komme att hända, detta oaktat ryssarna voro beridna och be- väpnade åtminstone för två. De äro nämligen behängda med vapen alldeles som St. Jakob med musslor:1 i ett koger vid gördeln hänger en pilbåge, på vänster sida ha de ett pilkoger i en rem kring halsen, ur vilket de med högra handen framtaga pilarna över vänstra axeln, vidare en bred sabel på vänstra sidan under pilkogret, samt under sadeln på högra sidan ett långt eldrör och på den vänstra en pallasch, d. v. s. en lång och bred sabel att föras med båda händerna; några hava dessutom ett par pistoler framför sadelbommen. ** För det mesta äro de vidare beväpnade med en kort och tjock piska, kallad karbas,2 som hänger i gördeln och * De kommo tyst och högtidligt med flygande fanor. Trummor och trumpeter brukas icke, men i stället för de sistnämnda stundom säckpipor. ** Gammalt folk ha vanligen sina glasögon, sin kniv och ett slipjärn hängande vid sidan. 102