är försedd med en ögla vid handtaget att träda handen igenom. Den kommer dem bäst till pass, då svenskarna äro dem i hälarna på öppna fältet, i det de då låta alla sina övriga redskap fara och endast bruka karbasen; vändande sig om i sadeln, piska de därmed oavlåtligen på sina hästar för att så fort som möjligt uppnå sina förskansningar, där de, så snart porten är stängd om baken på dem och deras rygg säker, åter fatta stånd som schweizare. Med dessa ryttare och soldater uppställda å ömse sidor intogo herrar kommissarier och fredsmäklare de för dem bestämda platserna med sina tolkar stående bredvid sig. Då förhänget hindrade båda parterna att se varandra, frågade de ryska kommissarierna fredsmäklarna, om svenske överstefältherren hade några pistoler på sig. Härpå svarades nej. Strax därpå sporde de, om han medhade sitt sidogevär, varpå svarades, att detta vore båda parterna tillåtet. Nu frågade herrar fredsmäklarna, om båda parterna voro färdiga. När svaret blev jakande, gavs befallning, att förhänget, som hindrade kontrahenterna att se varandra, hastigt skulle borttagas. Detta skedde, och de två förträffliga herrar, som så länge bekrigat varandra som dödsfiender, var och en i sin herres tjänst, och som aldrig förut befunnit sig 103