Dess belägenhet ses å vidstâende bild jämte ankommande soldater och ryttare * * Den 14 jan. Fältherren De la Gardie meddelade herrarna, att han endast under ytterligare tio dagar såg sig i stånd att förse oss med proviant och hö för hästarna. Allt måste hämtas från Novgorod eller ännu längre ifrån, och även där var det svårt att få något. På Novgorodska sjön hade några slädar blivit stående, då deras formän frusit ihjäl och blivit ett byte för vargarna. Även rys- sarna sade sig kunna erbjuda oss mycket ringa hjälp, då de själva måste skaffa sig proviant ända från det 500 verst eller 100 holländska mil avlägsna Jelixla (Jelets?). Drar det ut på tiden, tänker jag, att vi här få bevittna ett jämmerligt skådespel; vore herrarna väl hemma, skulle de nog inte så lätt ge sig hit igen.— Den 15 jan. förhandlades i engelsmannens hus. Svenskarna hade endast så mycket folk med sig som avtalat, men ryssarna hade väl dubbelt så många; opålitliga som de äro, lita de ej heller på andra. — Den 16 påträffades en man ihjälfrusen vid spiskvarteret. Många ha fått händer och fötter för- frusna. Av ryssarna erhöllo vi i dag något proviant, varibland ankor, välsmakande och stora som gäss. Vi sjöngo tedeum i glädjen. 106 Den 18 jan. började våra hästar en efter annan att dö av hunger, vilket icke behövt ske, om vi i likhet med engelske ambassadören kunnat erhålla hö av ryssarna. Trots de största ansträngningar lyckades det icke den svenske fältöversten att skaffa vare sig hö eller proviant, då allt måste hämtas ända till 100 mil därifrån borta i Finland och annorstädes. Mycket folk, såväl ryssar som finnar och andra, gick förlorat vid transporterna, i det de på sjön dukade under för