handen och hälsade honom välkommen dit till platsen, menande att han befann sig i Ryssland, varpå den senare svarade: »Huru? Det är jag som hälsar Eder välkommen, ty den plats, där vi nu stå, har Hans Kungl. Maj:t vunnit med sitt svärd; därför tillkommer det ingalunda Eder att hälsa mig välkommen här.»1 Härpå drogo sig herrarna tillbaka för att överlägga, under det att sviten stannade utanför i ett stort rum, försett med en hög ugn, liknande bakugnarna i Holland; då den eldades och började röka, kunde man till följd av dess höjd likväl utan olägenhet vistas i rummet. Hit infunno sig herrarna nästan dagligen, ibland en, vanligen två gånger om dagen. Ryssarna kommo för det mesta på morgonen och i så stort antal, att hela rummet upp- togs av dem. Då de dagligen äta lök,2 fylldes rummet av en sådan löklukt, att vi till en början voro glada att lämna dem i okvald be- sittning av detsamma, ehuru vi med tiden vande oss därvid. Den bästa utsikten över förhandlingsplatsen med tälten hade man från ryska kvar- teret till höger bakom Diderina, ty på andra sidan skymdes den av engelske ambassadörens hus; jag var där tre gånger, innan jag för den utomordentligt starka köldens skull lyckades avteckna densamma. 105