er yxa, en kniv, ett par glasögon och ett slipstål, allt beräknat att givas en viss skurkaktig uttolkning i överensstämmelse med deras arga uppsåt. * Då fältöversten, som aldrig tappade modet och städse uppträdde med stor försiktighet och klokhet, så som förhållandena krävde, fick kännedom om detta ganska farliga och ryssarna välbehagliga tilltag, lät han genast taga två av de förnämsta anstiftarna vid halsen, vilka levat i den tron, att han icke skulle våga förgripa sig på dem av fruktan, att de alla skulle sammangadda sig mot honom och tillfoga honom något ont. Men då de sattes i häkte och sågo, att de gjort upp räkningen utan värden och att de nu måste göra upp den på nytt, och då man sade dem, att såväl de själva som de av deras medbrottslingar man finge tag i ofördröjligen skulle hängas upp på den där stören i porten i stället för de nämnda verktygen och att de skulle förbereda sig därtill, så föllo de till föga och blevo spaka som lamm och började bedja och tigga om nåd, sägande, * De menade, att fältherrn, av vilken de ansågo sig illa behandlade, skulle skära halsen av dem med kniven, om denna icke vore skarp nog, skulle han bryna den på slipstålet, såge han ej bra, skulle han sätta glasögo en på näsan, och var det icke nog med halsavskärningen, skulle han taga yxan och hugga huvudet av dem. 115