Den 15 febr, löpte åter några av svenske fältöverstens folk över till fienden. En av dem infångades på väg till Diderina, där på fältöverstens befallning skarp vakt hölls av två ryttare och två fotsoldater. Detta överlöpande förorsakade honom mycket besvär och stora svårigheter, och mycket av hans bästa folk gick förlorat. Den ene satte upp den andre, och i synnerhet uppviglades de därtill, då de voro på vakt i engelska kvarteret. Fältöversten beslöt därför att statuera ett exempel och låta hänga den ovannämnde överlöparen i omedelbar närhet av platsen för hans infångande. * * Detta överlöpande var icke så mycket att förundra sig över, ty hunger driver vem som helst till vad som helst. Många hade ej smakat bröd på fyra eller fem dagar, och i skogen var det mycket ont om vilt och fågel. Då ingen proviant kommer från Novgorod, så är att befara, att soldaterna göra myteri och löpa över allihop. Fältherrn låter genom oss och andra hemligen uppköpa bröd i ryska lägret, men det förslår icke mycket, då även där föga står att få. 114 Den 16 febr, ställde åter några soldater till krakel och nära nog myteri i vårt kvarter i avsikt att uppegga varandra att löpa sin kos. Till höger om porten, där man dagligen måste passera ut och in, alldeles vid högvakten, där skyltvakten stod, upphängde de på en lång stör en ständigt upp den döda kroppen, att endast benen och svansen voro kvar Här gäller ordspråket: »Det måtte råda stor hunger i skogen, då den ena vargen äter upp den andra.»