fältöversten ångrade, att han ej utsatt vakt för att förhindra detta; den hängde skulle nämligen ha tjänat till varnagel för de andra soldaterna, när de dagligen gingo där förbi till sin vakttjänstgöring. Då det skulle bli för långt att dag för dag berätta allt som hände under vår vistelse i Glebova och hela gången av fredsunderhandlingarna, så förbigår jag detta och vill endast tillfoga något om den här rådande nöden och kölden. Dagligen dogo hästar av svält, såväl av våra egna och rytteriets som av dem som voro utanför kvarteret. De som stodo på stallen åto med respekt till sägandes upp sin egen träck och orenlig- het, och därefter sina krubbor och grimmor och så mycket de kunde av sina slädar, korteligen allt de kunde komma över. Till sist sleto de manarna av halsen på varandra och åto upp dem, ja en häst bet t. o. m. av tröjknapparna på en av sviten för att därmed stilla sin rasande hunger. Hjälp stod ej att finna, då vi varken för pengar eller goda ord kunde erhålla något hö eller havre av ryssarna, under det att engelske ambassa- dören fick allt vad han behagade. Då nu till på köpet av de 300 ryssar, finnar och andra, vilka, som ovan nämnts, fått i uppdrag att proviantera oss, 220 aldrig kommo tillbaka, i det de omkommo av köld och veder- Nöden i Glebova 119