hur han skulle kunna skaffa oss det nödvändigaste. Eljest hade vi haft det nog så illa ställt och måst omkomma av hunger. Den i mars talade man åter om att avresa och började göra en del förberedelser. — Den 4 vid dagbräckningen väntade herrarna kallelse från engelske ambassadören, men då en sådan icke inträffade, foro de själva och fältöversten jämte några av deras respektive sviter i sina slädar till Diderina, dit även de ryska kommissarierna infunnit sig. Samma dag slöts ett stillestånd på tre månader i avvaktan på storfurstens och Hans Maj:ts av Sverige närmare instruktioner angående trenne före- slagna punkter; under tiden skulle inga fientligheter få äga rum å ömse sidor.* Traktaten undertecknades och beseglades av båda parterna och av herrar fredsmäklarna samt överlämnades i engelske ambassadörens förvar. — Vid middagstiden avreste herrar sändebuden och de svenska kommis- Ayezgoszån sarierna jämte sviterna och återstoden av rytteriet och soldaterna från Glebova2 och ankommo om aftonen till Romanov omkring 8 mil däri- Romanov från. Några av de medföljande soldaterna voro utrustade med träskrid- skor, fem till sju fot långa eller ännu längre och omkring handsbreda, på vilka de kunde löpa över snön i skogarna, där människor och hästar 125