sina skjortor så nötta av byxlinningen och ärmarna upptill så slitna av armrörelserna, att plagget föll i stycken och endast en kort, ärmlös tröja blev kvar. På samma sätt var det beställt med övriga klädespersedlar. Allt måste inom kort ha fördärvats av smuts, och rent linne fanns ej att få för pengar. Dessutom hade vi lätteligen kunnat råka ut för ett plötsligt inträdande töväder, något som vid denna årstid icke är ovanligt här i landet. Genom de väldiga snömassornas smältning skulle alla dalar ha förvandlats till strida älvar, och sålunda överrumplade hade vi icke kunnat komma någon vart, utan varit hänvisade till ryssarnas nåd eller måst dö av hunger. Herr fältöversten, som väl kände till landets beskaffenhet, under det att herrar sändebuden voro i okunnighet därom, hade upprepade gånger framhållit detta för dem. Då de nu insågo, att man icke kunde komma längre med ryssarna, som endast sökte kvarhålla oss efter eget behag, beslöto de åter att avresa. För att förmå dem att stanna lovade oss nu ryssarna att förse oss med proviant och vad vi eljest hade av nöden och gjorde det även under fjorton dagars tid, ehuru det var magert nog. Dock fingo vi även något av fältöversten, som städse var full av omsorger för oss och dag och natt tänkte på, 124