låtit kasta i floden från bron, och som, bunden som han var, varit nära att drunkna, hade han åter låtit draga upp ur vattnet, och då han kom- mit till sans igen, tillsport honom, vad han sett för märkvärdiga ting därnere. Köpmannen svarade, att han varit i helvetet och där sett den plats och den stol, som stodo redo för honom, Vasiljevic, då han en gång skulle dö. Detta uppretade så storfursten, att han lät placera köpmannen i en kittel fylld med olja och så småningom uppvärma den, tills den blev sjudhet och köpmannen koktes till döds. En annan gång lät storfursten sätta den dåvarande metropoliten i Novgorod bakfram på en häst, gav honom en säckpipa i handen, på vilken han måste blåsa som en spelman, och skickade honom sålunda under stor smälek i väg till Moskva. Denne tyrann fattade även en gång hat till sin kansler, vartill behövdes endast ringa anledning. Han befallde därför, att han jämte de flesta av hans vänner skulle föras in i ett rum, varpå de senare måste skära ut ett duktigt stycke kött på honom, på det han sålunda skulle dö som en martyr. Vasiljevic’ sekreterare, som hörde till kanslerns bästa vänner, berövade honom då, för att göra pinan kort, hans manslem, varefter han också inom kort avled. Då tyrannen märkte, att en alltför 132