stor nåd kommit honom till del och denna snabba död tycktes honom alltför lätt, lät han genast gripa sekreteraren, sägande, att då han, efter vad han förstod, vore orsaken till det hastiga förloppet, han nu finge välja mellan tvenne straffdomar: att antingen i rått tillstånd oförtövat uppäta det han skurit av kanslern eller bereda sig på att själv på samma sätt bli skuren i stycken. Nödd och tvungen måste han då i stor- furstens närvaro uppäta det avskurna. Ibland, när lusten föll på Ivan, lät han stänga in några arga björnar i en inhägnad, skära klorna av dem och knipa av deras tänder, varpå han lät föra dit några personer, allt som det föll honom in, vilka björnarna slogo till döds med sina ramar.1 Vi hade funnit ett porträtt av denne tyrann i Herr Bas’ logi på slottet i Novgorod, och av denna anledning kommo vi att tala om ho- nom; dock lämpade sig bilden icke att avteckna. Av en sådan grymhet kan man lätteligen förstå, huru mycket barmhärtighet kan påträffas hos folket. Den 17 mars på morgonen togo de tre herrar sändebuden avsked av fältöversten Herr Jacob De la Gardie och avreste jämte sviten från Novgorod. Som betäckning för slädarna medföljde 60 ryttare och som Avresa från Novgorod ISS