Michiel de Mist, vilken bodde i samma hus som Burmania, varit sjuk allt ifrån första dagen av vår vistelse i Reval. Dessutom låg en av Herr Joachimis tjänare i häftig feber, och en av Herr Bas’ svit var insjuknad. Då herrar sändebuden själva i tur och ordning voro mindre väl till pass, så började vi frukta, att vi nu, då vi kommit i lugn och ro, skulle förlora för oss ännu oersättligare personer. Men Gud lät det i sin nåd bliva vid de förluster vi redan haft. Efter majpredikan på f. m. den i maj begrovs Burmania i St. Niklas’ kyrka bredvid den ovannämnde Exalto * Begravningen bivistades, utom av herrar sändebuden, magistraten och prästerskapet, av guvernören Oxen- stierna, friherre Bielke och några andra officerare. Dessa stannade där- efter till middagen hos herrarna. ** * Svartrockarnas girighet och Guds rättfärdighet vara evinnerligen: naturligtvis måste återigen ett 60 punds vaxljus bäras framför liket! Emellertid blåste det ut under vägen. Huruvida den av- lidne vid sådant förhållande for raka vägen till himmelrik, vet jag inte. ** Då herrarna fått underrättelse om, att de finska skären voro öppna, men att de två örlogs- skepp, som av Hans Maj:t beordrats att hämta dem över, till följd av motvind icke kunde komma in till Reval, förhyrde de ett där liggande holländskt fartyg. — Den 8 maj kunde vi ännu löpa över isen. Tvenne fartyg ankommo, det ena från Spanien, det andra från Zeeland, lastade med salt, vin och andra varor, varför glädjen var stor i staden. De hade icke påträffat mycket is på vägen utom vid Dagerort, där den ännu var över tre famnar tjock. Här är ännu ibland stark frost om nätterna. M3