mästar Lorenz Wagner ute på en ridtur i sällskap med en junker N. N. Delwich, förlovad med hans syster och av honom mycket avhållen, båda glada och väl till mods * Då nu ryttmästaren på lek avlossade sin pistol, råkade han oförvarandes skjuta sin blivande svåger en kula ** genom kroppen, så att han störtade död från hästen eller i varje fall avled strax därpå. Ryttmästaren, som nästan blev från sina sinnen av sorg, sände i största hast en av ridknektarna till Reval för att hämta en kirurg i den tron, att den skjutne ännu stode att rädda. Men det var för sent. Till följd härav blev ryttmästaren så förtvivlad av sorg, att han föresatte sig att icke mer intaga någon föda, då han icke längre ville leva. Ständigt ropade han på sin älskade Delwich. Nästan varje natt vakade någon av sviten hos honom och försökte intala honom att äta litet. Endast så småningom kunde han förmås därtill, ty var gång han erinrade sig det skedda, ville hjärtat brista i bröstet på honom. *** * Och beskänkta. ** Två. *** Ack, vilket elände medför ej dryckenskapen ! 17—163217. Den 18 maj gästade herrarna jämte sviten Herr kommissarien Adam Schraffer, som bodde omkring en mil utanför Reval. Där voro även 145